Favoritdestinationer – och hur man tar sig dit

När man skriver ett antal artiklar om favoritdestinationer så blir det sannolikt så att de naturligt uppfattas som rangordnade i den ordning de läggs upp. Så tänkte jag faktiskt inte göra. Det av den anledningen att vartefter jag skriver artiklarna så kommer jag sannolikt att få djupare tankegångar och reflektioner än de spontana. Att komma på en rangordning spontant behöver i och för sig inte vara fel – då skulle jag ju gå på magkänslan, men i sista artikeln så kommer jag att göra en rangordning dem mellan.

Innan jag började med den här artikeln så gjorde jag en uppställning av vilka destinationer jag skall skriva om. Av någon anledning så kändes det naturligt att även spalta de destinationer (såväl städer som hela länder) som jag inte skulle vilja åka tillbaka till. Jag tyckte att det kan vara av ett visst värde för läsaren att få även de intrycken. De är: Moskva, Peking, Berlin, Afghanistan, och Bulgarien.

De orter och länder jag har varit i som jag gillat och rekommenderar en tripp till, men ändå nog inte skulle åka tillbaka till i första hand är: Kuala Lumpur, London, Monaco, Budapest, Prag, Oslo, Ulan Bator, Köpenhamn, Los Angeles, Silverstone (England), Rom, Shanghai, Hangzhou, Hanoi, Wuhan, Krakow, Tallinn, Amsterdam, Haag, Bryssel och åka längs Transibiriska järnvägen.

De orter, länder och kontinenter jag vill till härnäst är: Sydafrika, Shetlandsöarna, Mexiko city, Madrid, Portugal, Warszawa, Nord- och Sydamerika, Vilnius och Riga.

Filippinerna

Till Filippinerna tar man sig bäst och lättast inte helt otroligt nog med Philippine Airlines, men jag vill även slå ett slag för Cebu Pacific som är ett än mer lågkostnadsbolag i regionen, med tyngdpunkt på Filippinerna förstås. Båda flygbolagen erbjuder flyg till de mer avlägsna orterna i Filippinerna, men Cebu Pacific har bjudit på den mest extraordinära resan jag varit med om. Jag och en god vän skulle flyga från Hong Kong till Manilla och hade varit ute länge kvällen innan. I princip inte gått hem ochsovit, utan i princip tagit oss direkt till gaten från nattklubbarna. Efter en sådan maratonkväll var vi aningen trötta och slumrade in med gamnackar relativt omgående i flygstolarna. Ingen sömn blev det dock eftersom vi båda bokstavligen flög upp ur stolarna när en flygvärdinna greppat en mikrofon och skrek (ja, skrek) ut någon slags mix av bingo och karaoke. Om det ändå varit på engelska så hade det varit illa, men tänk dig någon som skriker på tagalog (språket kallas så) – det var bara too much. Lägg därtill att hela den inhemska delen av flygpassagerarna engagerade sig hundraprocentigt i spelet, så hoppas jag att bilden klarnar. Smått surrealistiskt och iiiiiinte vad man ville ha när huvudet sprängde, ögonen var röda som tomater och tungan hade konsistensen av sandpapper…

Manilla

Jag säger det direkt. Glöm inte att ha lite lokal valuta med dig ända ut till flygplanet på väg bort från Manilla. Det är små tullar lite överallt på vägen dit. Verkligen märkligt. Det kändes som skimning av turister till it’s bitter end. Vissa lokala personer satte ett gäng sedlar i nävarna på tjänstemän för att undvika röntgenapparater dessutom. Kändes si så där med säkerheten med andra ord.

Väl i Manilla kan jag verkligen rekommendera köpcentret Greenbelt Makati. Otroligt fräscht och många trevliga restauranger.

Hotell som jag rekommenderar är The Penninsula. Nästan overkligt ställe. Kändes väldigt kolonialt. Två helger efter det att vi var där körde ett stridsfordon in rakt genom de enorma ekdörrarna och en kulspruteskytt började skjuta i taket på lobbyn. Ut hoppar en grupp soldater och rånar hotellet på flat TV:s och gäster på pengar och smycken. True story jag lovar. Långa fängelsestraff? Den som bossade över operationen är nu högt uppsatt chef i en region i Filippinerna. Only in PH…

Om ni åker till Manilla för att åka vidare inrikes, så kommer ni att få byta flygplats. Kan vara bra att komma ihåg. Japp, ta med småpengar för ”tullarna”. Kommer jag ihåg rätt så var det sex stycken sådana bara på inrikesflygplatsen. Inrikes rekommenderar jag något otroligt mycket att åka till paradissemesterorten Boracay. Det är som att vistas i ett vykort.